onsdag, augusti 20, 2008

Lagen om gravrätt behöver förtydligas.

Udda ämne kan tyckas men under sommaren har jag haft kontakt med släktforskare som uppmärksammat mig på ett problem som kan uppstå när det gäller gravrätten.

Allt fler ägnar sig åt släktforskning i Sverige. Ett viktigt inslag i detta släktarbete kan vara besök vid äldre släktgravar. I detta sammanhang uppmärksammas ett växande problem. Gravstenar som släktingar trodde fanns ”för evigt” finns inte kvar när man kommer på det årliga besöket till fädrens bygd för att lägga en blomma på släktgraven.

Idag kan gravrättsinnehavaren själv bestämma och behöver inte ta hänsyn till andra släktingars uppfattning eller vilja om släktgraven ska behållas eller återlämnas till kyrkogårdsförvaltningen. Många vet inte om att gravrättsinnehavaren ensam bestämmer om släktgraven och inte behöver ta hänsyn till övriga anhöriga. Begravningslagen är otydlig på denna punkt.

En sådan oklar lagstiftning är inte bra, då den kan skapar motsättningar och konflikter mellan släktingar som har olika uppfattningar när det gäller att ha kvar släktgraven och gravrättsinnehavet.

Begravningslagen (1990:1144) reglerar heller inte tydligt möjligheten att få tillbaka en gravrätt som man anser vara återlämnad på ett felaktigt sätt.

Mot bakgrund av ovanstående har jag idag lämnat en skriftlig fråga till ansvarigt statsråd ´där jag frågar vad statsrådet avser att göra för att förtydliga lagstiftningen och tillämpningen när det gäller gravrätten.