Rymdfeber mitt i natten

Efter veckor av nedräkning var det så dags i natt för Christer Fuglesang att skjutas ut i rymden. Sent i går kväll funderade jag fram och tillbaka om jag skulle titta på direktsändningen i TV kl 03.00? Det var ju ändå ett historiskt ögonblick när den förste svenske rymdfararen skulle skickas ut i rymden. Äsch, tänkte jag de kommer att visa det tusen gånger i repris under fredagen och det räcker. Men då mindes jag att 1969 följe månlandningen i direktsändning i TV. Innan jag somnade tänkte jag att om jag vaknar cirka 03.00 då tittar jag. Det märkliga skedde att jag vaknade exakt klockan 03.00. Fram med fjärrkontrollen. Där satt en panel och berättade i detalj vad som skulle ske. Nedräkningen hade börjat. Nu var jag klarvaken. Så hände det som de varnat för. Dåligt väder i Florida och nedräkningen stoppades fem minuter innan starten. Vilket antiklimax. Där låg jag och kikade. Sedan var det omöjligt att somna om. Tänkte på Fuglesang som i 14 år förberett sig och så fick han spänna loss säkerhetsbältet och kliva ur farkosten. Det är minsann inte som att sätta sig i V70:n och vrida om nyckeln. Nu lär det bli ett nytt startförsök på lördag natt men tror inte jag att jag sätter mig framför TV:n. Hörde förresten att i morgon skall en fransk rymdfarare berätta att han placerades i rymdfärjan 13 gånger innan de lyfte från Florida. Snacka om tålamod. Lite spännande tycker jag det är. Det är i alla fall en från Sverige med upp i rymden.