Statlig flytt till Värmland

I lördags presenterades i Kristinehamn den statliga flyttplan som innebär statliga ersättningsjobb till Värmland. Karlstad och Kristinehamn får dela på cirka 600 jobb. Tre år får de statliga myndigheterna på sig att formera om sig om man nu får använda ett militärt språkbruk i detta sammanhang. Debattens vågor har gått höga och de anställda i de aktuella verken har protesterat. Undersökningar har visat att det är få som tänker flytta med till Värmland. Det kan jag förstå ur ett enskilt perspektiv. Det är inte så lätt att flytta med allt vad det innebär för familj och omgivning. Det är heller inte svårt att gissa att många äldre kvinnor på detta sätt blir arbetslösa. De enskilda individerna blir tyvärr som brickor i ett statligt spel. Samtidigt är det ju så att värmlänningar under många år tvingats flytta från Värmland eller lära sig veckopendla till jobben i storstadsregionerna. Då har inte så många lyssnat på protesterna. Det är också rent nys att det inte skulle finnas kompetens i Värmland. Tvärtom finns det många kvalificerade i Värmland som väl klarar av att arbeta i statliga verk. Det behövde dock inte blivit på detta sätt. Regeringen har säkert vetat och planerat för en minskning av försvaret. Samtidigt har det under de senaste åren bildats snart hundra nya myndigheter. Trots riksdagsbeslut om att dessa ska placeras ute i landet har de flesta av någon anledning hamnat i Stockholm. Jag välkomnar de statliga verken till Värmland. Samtidigt är det väl så att det inte är utlokaliseringar som är lösningen på tillväxt i Värmland. Jag tror det handlar mer om företagsklimat och näringspolitik. En annan fråga är om vi verkligen behöver alla dessa hundratals myndigheter i vårt land? Slutligen undrar jag vad det blev av ersättningsjobben efter sjukvårdscentrum på Hammarö? I en diskussion och i en förhandling borde väl även Hammarö kommun rent konkret få del av de nya statliga jobben.