Kommunal vägpolitik?

De värmländska kommunerna förskotterar vägprojekt för tillsammans 447 miljoner under åren 2004-2008. Det är de fyra kommunerna Karlstad, Årjäng, Eda och Arvika som tagit egna initiativ för att angelägna väginvesteringar ska kunna ske. Jag säger inget om det. Jag vet att de vägsträckorna är trafikfarliga och har funnits med i planerna länge. Varje gång planerna ska fastställas på central nivå så har dess projekt skjutits på framtiden. Till slut tröttnar kommunerna och lånar ut pengar till vägverket. I ett nationellt perspektiv handlar det om att kommunerna lånat ut cirka 2 miljarder. Den totala volymen för investeringsanslaget under samma period är cirka 20 miljarder. Det är inte svårt att gissa att summan av förskotteringar kommer att öka. Principiellt tycker jag att detta är fel. För några år sedan antogs en mycket omfattande nationell infrastrukturplan i Riksdagen. Den var ambitiös och ska gälla under många år. Inget i den planen sas om att för att den skull kunna förverkligas så skulle kommunerna låna pengar till Vägverket. Pengarna ska ju betalas tillbaka, under tiden får kommunerna stå för räntekostnaden och de satsningar som nu görs måste väl urholka de nationella planerna. Dessutom vet jag att andra kommuner också skulle behöva få del av vägsatsningar, men kan man inte låna ut pengar så blir det inga nya vägar blir väl den nya politiken. Frågan är om inte det är dags att skota de stora nationella vägplanerna, eller åtminstone omarbeta dem och ta med kommunförskotteringsfaktorn.