Fullt mediedrev i filmcensurfrågan

Det har varit och är hett om öronen sedan några dagar. Trodde väl egentligen att det lugnade sig igår med då passade chefen på Biografbyrån att avgå idag och så vart det full fart igen. Tycker kanske att jag varit ganska ensam på fronten. Det kan ju bero på att frågan är oviktig för den vanlige biobesökaren. Det kan ju också bero på att andra tycker att jag kan stå där själv med frågan.

Hur som helst är jag inte så ensam som det verkar i nyhetssändningarna. Så sent som 2005 ansåg en majoritet i Riksdagen att filmcensuren alltjämt fyller en viktig funktion som en markering från samhällets sida när det gäller vad som är acceptabelt att visa offentligt och som en motvikt till utvecklingen av våldet i medierna.

Så sent som i våras med ny majoritet uttalade kulturutskottet i ett betänkande "att såväl det arbete som Statens biografbyrå utför genom att granska och godkänna filmer och videogram som ska visas offentligt som Medierådets arbete med att sprida information och kunskap om riskerna för skadlig mediepåverkan på barn och ungdomar, är väsentliga för att uppnå målet om att motverka skadliga inslag i massmedierna". Samma sak uttalade faktiskt alliansregeringen förra hösten. Kristdemokraterna och undertecknad är allstå inte så ensamma att tycka som vi gör i frågan. Det är detta jag framfört hela tiden i debatten.

Såg förresten ett webbTV inslag med avgående chefen för Biografbyrån där hon än en gång framförde att det inte finns vetenskapliga bevis för att någon kommer till skada av våldsinslag etc i filmer. Det som var mycket intressant att höra var att hon sa att hon och de andra censorerna kommit fram till att de inte trodde att filminslag kunde ha skadlig påverkan på enskildas själar eftersom det inte fanns vetenskapliga bevis. De hade alltså kommit fram till att de trodde..... Samtidigt avkrävs jag på min sida att visa upp vetenskapliga bevis för mitt ställningstagande. Man kan ju vända på det hela eller?

Ta en funderare? Visst har både du och jag påverkats starkt av filminslag som också funnits kvar i sinnet.