Bidragsfusket är ingen politisk nyhet

Nu vill alla partiledare delta i debatten kring bidragsfusket och ropen efter hårdare tag skallar allt högre. Annat var det våren 2002. Då var ämnet tydligen politiskt känsligt. I maj 2002 blev kristdemokraternas dåvarande partiledare Alf Svensson intervjuad i radions Ekot om orsakerna till den kraftiga ökningen av sjukskrivningarna. Alf svarade att han trodde att alla de som var sjukskrivna inte borde vara det.

Alf Svensson fick ingen som helst uppbackning av andra partiledare. Tvärtom. Dåvarande socialförsäkringsminister Thalén anklagade honom för att vara cynisk. Statsministern trodde det kunde finnas någon enstaka i landet som utnyttjade systemet. Inte heller de borgerliga partiledarna ville diskutera bidragsfusket.

Två år senare slåss de alla om att sätta dit bidragsfuskarna. Vad kommer det sig? Troligtvis därför att samordningen mellan försäkringskassan, a-kassor och centrala studiestödsnämnden har förbättrats. Statskassan har också fått ännu större svarta hål. SVT:s uppdrag granskning har också minsann uppmärksammat det hela.

Detta såg alltså Alf Svensson redan för flera år sedan. För detta ska han ha credit! Tänk om de andra hade lyssnat för två år sedan. Då hade säkert flera konkreta åtgärder mot fusket redan genomförts. Vi hade också haft mer ekonomiska resurser till de svagaste grupperna.

Dags att överväga kommunal polis??

I tidningar, radio och TV i morse nåddes vi av nyheten att i Kil i Värmland har man tröttnat på buslivet och polisen som ingenting gör. Kommunen gör gemensam sak med privata intressen och anlitar ett vaktbolag som ska patrullera centralorten.

Buslivet har bara blivit värre och värre på helgnätterna och både företagare och enskilda blir utsatta för skadegörelse och inbrott. Självklart kan inte det få fortsätta och i Kil tas nu initiativ för att på egen hand, utan polisen, återskapa trygghet och ordning.

Jag är inte förvånad. Denna utveckling har pågått länge inte minst i Värmland. Trots allt prat om mer resurser och fler poliser från regeringen är det nu verkligheten som gör sig påmind i en av Karlstads kranskommuner. Hur ska det då inte vara i andra kommuner på ännu längre avstånd från Karlstad. Justitieminister Bodström bär ansvaret för denna utveckling.

Allt fler människor känner sig övergivna av rättsstaten. Kränkningar avskrivs rutinmässig. Vi kristdemokrater satsar mer på polis och rättsväsende än regeringen. Idag är kommunerna utlämnade till centralmaktens välvilja när det gäller medborgarnas trygghet. Man får inte anställa poliser och tvingas därför anlita vaktbolag. Är detta verkligen en rimlig ordning?

Frågan är om inte dagens organisering av polisväsendet har misslyckats? Kanske det är dags att fundera över om inte kommunerna ska ha huvudansvaret för bekämpandet av vardagsbrott? Borde inte medborgarna ha nära till dem som har ansvar för polisens basverksamhet? Det är inte bara i Kil som vaktbolag anlitas för partrullering. Jag tror det är tid att överväga en kommunalisering av polisen och visa att vi åter kan tilltro kommunerna ansvaret för invånarnas säkerhet.

13-åriga flickor är barn!

Idag kom beskedet om att Högsta domstolen (HD) beslutat att det inte blir någon ny prövning av den omstridda våldtäktsdomen från Motala. Varken den 13-åriga flickan eller de dömda männen får sin sak prövad. HD:s beslut beror troligen på att lagen ändras den 1 april.

Precis som de flesta känner till så dömdes fyra män i tingsrätten för att i somras ha medverkat i en gruppvåldtäkt av en kraftigt berusad flicka. De fick långa fängelsestraff och sluten ungdomsvård. Tingsrätten ansåg att de fyra männen försatt flickan i vanmakt genom att berusa henne med alkohol. Ärendet fördes vidare till hovrätten under hösten som ansåg att flickan visserligen varit hjälplös men att hon druckit frivilligt och därmed själv försatt sig i det tillståndet. Hovrätten friade två av männen och de två andra fick kraftigt sänkta straff. Hovrätten mildrade också rubriceringen från våldtäkt till sexuellt utnyttjande. Det är inte svårt att förstå den folkstorm som uppstod efter detta domslut.

Låt oss bara för ett ögonblick se det hela ur barnets perspektiv. För 13-åriga flickor är barn!
Det är helt onaturligt att en 13-årig flicka ska dricka sig kraftigt berusad. Bara det borde belasta de vuxna som var med. Att en så ung flicka dessutom frivilligt skulle vilja ha sexuellt umgänge med fyra till fem män samtidigt är mycket långsökt. Alltså en 13-årig flicka tillsammans med ett antal vuxna män. Se barnet!

Det finns mycket att säga om hovrättens dom och om högsta domstolens beslut. Sanningen är nog den att de tillämpad gällande lag på området. Förutom männens brist på en inre etisk kompass så är det regeringens senfärdighet som den 13-åriga flickan fallit offer för. Det tog regeringen sex år att presentera ett förslag till ny sexualbrottslagstiftning. Från den 1 april ändras lagen på så sätt att det inte längre har någon betydelse hur offret hamnat i ett hjälplöst tillstånd. Då ska det räknas som våldtäkt oavsett om offret sover, är medvetslöst, sjukt, handikappat eller har berusat sig själv

Lagförslaget som regeringen presenterade i höstas innebär att våldtäktsbestämmelsen utvidgas genom att kravet på tvång sätts lägre och genom att vissa fall av sexuellt utnyttjande arbetas in i bestämmelsen. Det är möjligt att männen hade fällts för våldtäkt med den nya sexualbrottslagstiftningen. Nu får den 13-åriga flickan lida för regeringens handfallenhet.

Vi Kristdemokraterna anser att avgörande för om våldsmannen döms för våldtäkt eller ej, inte skall bero på vem som försatt kvinnan i vanmakt eller hjälplöst tillstånd. Vi anser att våldtäkt är våldtäkt oavsett hur tillståndet uppstått.

Det behövs en nollvision när det gäller hemlösheten

Häromdagen nådde oss nyheten att regeringen nu ska kartlägga hemlösheten i Sverige. Socialstyrelsen ska få uppdraget att undersöka hur många hemlösa som finns i landet. Bakgrunden är att regeringen inte har en samlad statistik.

Egentligen är inte huvudfrågan om det finns 9000 eller 12000 hemlösa. Under flera år har regeringen arbetat med frågan. Det viktigaste är att veta vilka de är och att det upprättas en långsiktig plan för hur alla ska få tak över huvudet.

Det är en skamfläck för vårt land att kvinnor och män och inte minst barn måste bo på gatan. I grunden behövs en nollvision, en politisk vilja att verkligen lösa problemen kring hemlösheten. Idag är BNI ett mått på välfärdssamhället. Tänk om välfärden istället mättes i hur många som saknar hus och hem. Hemlösheten är ett bevis på ett misslyckat välfärdssamhälle.

Nu handlar det inte bara om att samhället ska upprätta olika program, eller att regelsystemen ska förändras. Egentligen handlar det i grunden om hur vi tar ansvar för varandra, kort sagt det sociala nätverket. Staten, regionerna och kommunerna kan i samverkan göra mycket för att underlätta situationen för den hemlöse individen.

Därför borde regeringen snarast ta initiativ till en rikstäckande kampanj med en nollvision när det gäller hemlösheten.